Lyckligare nu
... jag försöker i alla fall inbilla mig det. Men det svider i hjärtat varje dag, timme och minut. Kan man falla så djupt att man inte ser sanningen? Att man blundar och skapar sin fantasivärld i hopp om att det ska bli så underbart en vacker dag? Du fick mig. Du rev sönder mig. Vem ska bygga upp mig?
Emma, världens bästa Emma! Fick den här låten av henne för någon dag sen. Hon är mitt realistiska öga i dramat. För jag vill fortsätta drömma, hoppas och tro hur konstigt det än låter. En dag kommer jag se tillbaka och skratta åt det hela. En dag kommer jag ge all denna kärlek till någon som verkligen förtjänar och vill ha den. En dag kommer jag vara nummer ett för någon som ser värdet i mig.
På natten ser allt så svart ut
Gick och la mig tidigt ikväll, var dödstrött efter två sömnlösa nätter och trodde att jag näst intill skulle dö en sväng. Men nu sitter jag här helt klarvaken och kan inte sova.
Har både "gallstensont" och tankar som spökar runt i mitt huvud. Ingen bra kombination! Tänker på saker som hänt förr, saker som nyss hamnat i min väg och saker som kommer ske. Tyvärr inga positiva tankar alls denna natt. Som om all tro och självkänsla har gått ur mig, förbereder jag mig för det värsta. Pratar i gåtor igen, i now men ville bara skriva att det kommer hända en sak förr eller senare och att det inte finns någon annan väg om inte ett stort under och lite förändringar i dåtiden ändras. Det kommer sluta med en egen avrättning om jag ska vara riktigt hård mot mig själv. Trots all denna oro och vetskap.. kan jag inte låta bli. Jag måste få uppleva. Blundar för sanningen.
Imorgon bitti ska jag i alla fall röra lite på mig. Ska iväg och simma en timme med Mickis. Ett träningspass denna vecka är bättre än noll. Därefter åker jag till mammas lägenhet som jag då tar över i fem veckor. Har packat alla kläder, skor och andra nödvändigheter. Blandade känslor men det kommer bli bra. Det måste det!
Skänk mig positiva tankar och lite "go" så jag blir mig själv och kan sova igen. Hur var det med allting som jag vill kan jag göra?
Sanningen som kommer fram förr eller senare
Sitter vaken i natten och funderar på det ena och det andra. Har länge velat skriva av mig men ej kunnat. Dels för att jag inte vetat vad jag ska skriva och sen för att jag tycker det är jobbigt med frågor som kommer automatiskt. Men nu, ikväll ska jag berätta för er vad som har hänt i mitt liv den senaste tiden.
För att besvara frågan kort och gott.. jag och min pojkvän sedan 7,5 år tillbaka är inte längre tillsammans. Dock har det inte hänt helt plötsligt utan utvecklats under lång tid innan vi tog beslutet. Vi har lixom glidit isär och vill mer och mer olika saker här i livet. Samtidigt har det blivit mer "kompis" av oss ur min synvinkel. Så i böjan av maj tog vi beslutet. Talade inte med någon först utan det har kommit smygandes. Värst var det när vi berättade för mina och hans föräldrar. Ångest. Det gör fortfarande ont i hjärtat och jag börjar gråta när jag tänker på hans underbara familj och släkt som blivit som min egen under åren. Kan inte beskriva nog hur fina människorna är och dom kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Ren förebild hur jag själv vill ha det när jag skaffar mig familj i framtiden. Som ni förstår så är detta en stor bit som kapats bort från mitt liv och jag hatar det. Men samtidigt måste det ske. Jag behöver vara ensam och fundera på vad jag vill göra med mitt liv, lära mig att ta hand om mig själv och inte alltid ha någon som bär upp mig. För jag har faktist bara varit singel 3 månader sen jag var 13 år gammal. Hade ett långt förhållande innan jag träffade Salle. Vet i dagsläget inte hur allt kommer bli men tar en dag i taget. Största problemet som håller mig vaken om natten är våran hund, Douglas. Om Salle flyttar från staden som han troligen kommer göra pga jobb, vad händer med Douglas? Ja självklart kan jag ta hand om honom själv. Men han behöver komma på hunddagis eller liknande eftersom jag jobbar så långa timmar. Han är inte heller van vid att lämnas ensam så länge. Alt att jag hittar en lägenhet nära jobbet så jag kan ta ut honom på rasten. Jaja allt löser sig, bara han är lycklig så är jag nöjd.
För att besvara lite frågor. När jag kom hem från Turkiet var jag iväg och kollade på diverse lägenheter jag tänkte hyra i andra hand under sommaren. Men ingen var bra och hyrorna var höga. Dom flesta ville inte heller att en hund skulle få vara där så det blev ingen. Kom överens med Salle att jag fick sova på soffan så länge. Smart val då båda vi behöver spara pengar och inte lägga ut allt på dyra hyror. Och det fungerar faktist. Trots det som har hänt så är vi vänner. Det glädjer mig. Men från och med nästa vecka kommer jag att bosätta mig i mammas lägenhet i ca fyra veckor då dom far på semester. Betalar fortfarande hyran hos Salle då alla mina saker är kvar men sover hos mamma. Efter det vet jag faktist inte vad som händer. Har förhoppningsvis hittat en egen lya.
Livet kan verkligen vända men jag vet att allt kommer bli bra och att alla bitat kommer falla på plats. Ångrar ingenting jag gjort med Salle. Vi har haft jätteroligt och han är världens underbaraste kille som alltid har funnits där för mig. Har vetskapen om att jag kanske aldrig kommer få en sån bra kille igen och kanske ångrar mig men jag är tvungen att ta chansen, både för hans och min skull. Den som lever får se..
Nu ska jag försöka sluta vara så sentimental och gå till sängs. En ny vecka följt av möjligheter väntar imorgon. Det får vi inte missa.
God natt!
Testar bloggen lite dndlldlldddmdflflzkd
Testar om det går att blogga från appen. Varit så krångligt med den! Hoppas hoppas detta kommer ut dkdldkdkkkkkkdfkxkkxk kflfnnxn
Kroppen jag hatar..
Hämtade bikinin och har just testat den. Fin och satt ganska bra.. eller den satt som den skulle men det var kroppen det var fel på. Borde känna mig glad för vi åker om 22 dagar men FAN, fick ångest att jag inte gått ner mer i vikt och är så fuuuuuuul! Varför kämpade jag inte mer? Varför avbokade jag det där spinningpasset? Varför åt jag godis trots jag inte hade bonus points kvar? Helvetes jävla skit.
Ursäkta mig. Det här ska vara en peppande blogg till alla som sitter i samma sits som mig men jag orkar inte hålla humöret uppe just nu. Och jag vet att åtta kilo ska man hurra för OCH man kan se en viss skillnad men ikväll, i spegeln såg jag samma tjockis som jag alltid varit.. och alltid kommer vara (som det känns nu).
Dumma dumma bikini! Dumma Turkiet och dumma kropp!
Ursäkta mig. Det här ska vara en peppande blogg till alla som sitter i samma sits som mig men jag orkar inte hålla humöret uppe just nu. Och jag vet att åtta kilo ska man hurra för OCH man kan se en viss skillnad men ikväll, i spegeln såg jag samma tjockis som jag alltid varit.. och alltid kommer vara (som det känns nu).
Dumma dumma bikini! Dumma Turkiet och dumma kropp!
Haft tid att fundera..
Jag lever och börjar komma tillbaka till verkligheten igen. Är också otroligt rastlös.
Har funderat mycket under helgen vad jag vill göra med mitt liv. Visst, jag har nyligen skolat om mig till undersköterska men det känns inte som om jag utvecklas som jag vill. Det skulle gå att byta jobb och göra någonting annat inom området och det finns otroligt mycket jobb men ändå. Är så avensjuk på alla som har en klar inriktning, ett tydligt mål. När jag frågar mig själv vad jag vill göra får jag upp tankar som att hjälpa andra människor. Men hur? Har funderat på dietsit då jag tycker det är så himla roligt med näringslära och hjälpa andra till bättre hälsa men nej. Barnmorska har också kommit upp men jag är inte så mycket för att arbeta på sjukhus.. Mer hjälpa funktionshandikappade, finnas där för dom som behöver extra stöd till exempel utsatta barn och ungdommar och jobba pedagogiskt. Något åt det hållet. Kurator kanske? Kan ni tänka er mig som det? Inte riktigt än kanske men efter fyra års pluggande borde jag vara vuxen och förståndig. Har kollat in på socionomutbildning och den träffar ganska rätt med vad jag vill göra. Har dock ett hinder. Man ska ha behörighet i Matte B... jag gjorde aldrig den kursen på gymnasiet då jag är så dålig på just matte. Tycker mest det är konstiga uträkningar någon dum gubbe har kommit på. Varför räcker inte plus och minus? Måste man blanda in bokstäver och massa konstiga tecken? BARA för att fylla ut boken or what?! Får se hur långt jag kommer med dom här drömmarna, men har i alla fall hittat en utbildning som skulle kunna vara aktuell på riktigt för mig.
Nu till något mindre seriöst. Ska kolla på det nattliga avsnittet av Big Brother som började på tvn idag. Helt korkat men jag måste titta! ;)
Har funderat mycket under helgen vad jag vill göra med mitt liv. Visst, jag har nyligen skolat om mig till undersköterska men det känns inte som om jag utvecklas som jag vill. Det skulle gå att byta jobb och göra någonting annat inom området och det finns otroligt mycket jobb men ändå. Är så avensjuk på alla som har en klar inriktning, ett tydligt mål. När jag frågar mig själv vad jag vill göra får jag upp tankar som att hjälpa andra människor. Men hur? Har funderat på dietsit då jag tycker det är så himla roligt med näringslära och hjälpa andra till bättre hälsa men nej. Barnmorska har också kommit upp men jag är inte så mycket för att arbeta på sjukhus.. Mer hjälpa funktionshandikappade, finnas där för dom som behöver extra stöd till exempel utsatta barn och ungdommar och jobba pedagogiskt. Något åt det hållet. Kurator kanske? Kan ni tänka er mig som det? Inte riktigt än kanske men efter fyra års pluggande borde jag vara vuxen och förståndig. Har kollat in på socionomutbildning och den träffar ganska rätt med vad jag vill göra. Har dock ett hinder. Man ska ha behörighet i Matte B... jag gjorde aldrig den kursen på gymnasiet då jag är så dålig på just matte. Tycker mest det är konstiga uträkningar någon dum gubbe har kommit på. Varför räcker inte plus och minus? Måste man blanda in bokstäver och massa konstiga tecken? BARA för att fylla ut boken or what?! Får se hur långt jag kommer med dom här drömmarna, men har i alla fall hittat en utbildning som skulle kunna vara aktuell på riktigt för mig.
Nu till något mindre seriöst. Ska kolla på det nattliga avsnittet av Big Brother som började på tvn idag. Helt korkat men jag måste titta! ;)
Förlorad
Sjuk. Och ledsen. När gick allt snett?
Drar täcket över huvudet och hoppas världen ser bättre ut på måndag.
Min hemlighet
Irriterad. Varför vet jag inte men jag är det. Har varit såhär i tre dagar nu. Hungrig också. Det finns inget som kan få mig mätt och nöjd. Jag bara äter och äter men inget händer. Jo jag håller mig till pointsplanen men det är svårt. Helst vill jag stänga in mig och äta pizza, godis, cola, chips och allt som är onyttigt. Tills jag spricker. Bara tycka synd om mig själv fast det inte är det. För några år sen kunde jag göra en sån grej. Laga massor av mat och bara äta. Det är en sida av mig jag aldrig riktigt har pratat med någon om. Det känns så äckligt och fel. Som om jag vore värsta matmissbrukaren eller vadå? Men sant. Helt plötsligt känns det som om jag vill berätta min hemlighet bara för att få bort den ur skallen.
Jag tror det började smått redan när jag gick i sådär åttan-nian. Alla vet att det är en ganska upp och ner fas. Allt som hände var stort och man bråkade med kompisar, var olyckligt kär och såna småsaker som man tyckte var väldigt stora då. Jag kunde gå hem efter skolan och göra mackor eller något och äta. Äta äta äta. Bara för att det var SYND om mig som hade bråkat med en kompis eller liknande. Det var inte så ofta men jag kommer ihåg någon enstaka gång.
I gymnasiet hände så mycket. Speciellt sista tiden. Jag orkade inte med allt och var ganska ledsen jämt. Började skolka, köpte godis eller mat och åkte hem. Drog för gardinerna och tröståt i min ensamhet. Det hände allt oftare och oftare men jag tänkte aldrig då att det var konstigt och fel. Var inte överviktig eller något och jag brydde mig inte om figuren. Det var tröstande att sitta och äta godis i sängen och "ta hand om mig själv" för en stund. Jag fick vara glad en kort sekund.
Det hela pågick tills jag tog studenten. Samma sommar flyttade mina föräldrar till stan och min pojkvän (som jag fortfarande har) fick en lägenhet. Jag mer eller mindre flyttade in till honom eftersom veckorna gick. Jag hade inget jobb. Vet inte idag vad jag höll på med då men jag gick några småkurser och sånt som gjorde så jag fick ersättning. Var också dagmatte åt några hundar som kom hem till mig på dagarna. Där tjänade jag en slant också samtidigt som jag fick hålla på med mitt största intresse utan att skaffa någon egen. Men som sagt mådde jag lite sådär. Visste inte vad jag ville göra och trodde aldrig att jag skulle få jobb. Hade också olika problem runt omkring mig som gjorde att jag mådde sämre. En dag mådde jag så dåligt att jag beställde hem pizza via hemkörning och åt. Såklart i smyg innan min kille kom hem från jobbet. Jo jag började undra vad jag höll på med men jag orkade inte bry mig då. En annan gång gick jag på affären och köpte till tacos som jag lagade och åt jättemycket. Det hände att jag mådde så illa att ja.. jag kräktes upp det hela för att känna mig bättre. När jag idag ser tillbaka på det hela känns det som jag hade en aning bulimi men jag kan inte minnas att jag gjorde sådär för att jag tyckte jag var tjock. Eller jo visst ibland kan jag minnas att jag tyckte jag borde få upp allt så inte maten skulle sätta sig på magen. När jag sitter och skriver kommer jag på fler gånger jag kräktes upp maten, till exempel på en pizzeria efter jag ätit med några vänner. Kan jag ha förträngt allt av mig själv? Hade jag större problem än vad jag erkände för mig själv? Jag som bara var ledsen och ville känna mig glad för en stund.
Men visst gick jag till sist upp i vikt. All mat, godis och festande har satt sina spår. Det är en av anledningarna till att jag är här idag. Men idag mår jag bra. Riktigt bra om jag få be. Det är som om alla puzzelbitar har fallit på plats och jag är nöjd med min tillvaro. Visst.. skulle inte tacka nej till lite mera pengar och sånt men i överlad älskar jag mitt liv. Hur jag kommit ut ur den onda cirkeln vet jag inte. Det var inte genom någon psykolog som fick mig att inse. Jag tror jag bara har växt ifrån det på något sätt. Kan ibland komma på mig själv att tänka när jag är ensam "nu kan jag passa på att äta lite onyttigt" men då är jag inte sugen eller känner behov på samma sätt. Jag tänker att jag är ju glad även om jag inte äter. Det känns jävligt bra kan jag tala om!
Det här skulle jag egentligen inte skriva om men det kom bara ut. Lite orolig över att jag lämnat ut det här då jag aldrig riktigt berättat för mig själv men å andra sidan fick jag en mycket bättre bild av det hela och flera minnen kom upp som jag valt att glömma bort. Måste också få tilllägga att detta är inte allt varför jag idag väger lite mer. Jag är helt enkelt en sån person som älskar att laga mat, baka och såklart festa till det samtidigt som jag hatar att träna. Säger mycket. ;)
Nej god natt på er alla. Nu är jag i alla fall inte lika irriterad längre. Bara glad att jag är den jag är idag.
Puss Puss från Suss!
Jag tror det började smått redan när jag gick i sådär åttan-nian. Alla vet att det är en ganska upp och ner fas. Allt som hände var stort och man bråkade med kompisar, var olyckligt kär och såna småsaker som man tyckte var väldigt stora då. Jag kunde gå hem efter skolan och göra mackor eller något och äta. Äta äta äta. Bara för att det var SYND om mig som hade bråkat med en kompis eller liknande. Det var inte så ofta men jag kommer ihåg någon enstaka gång.
I gymnasiet hände så mycket. Speciellt sista tiden. Jag orkade inte med allt och var ganska ledsen jämt. Började skolka, köpte godis eller mat och åkte hem. Drog för gardinerna och tröståt i min ensamhet. Det hände allt oftare och oftare men jag tänkte aldrig då att det var konstigt och fel. Var inte överviktig eller något och jag brydde mig inte om figuren. Det var tröstande att sitta och äta godis i sängen och "ta hand om mig själv" för en stund. Jag fick vara glad en kort sekund.
Det hela pågick tills jag tog studenten. Samma sommar flyttade mina föräldrar till stan och min pojkvän (som jag fortfarande har) fick en lägenhet. Jag mer eller mindre flyttade in till honom eftersom veckorna gick. Jag hade inget jobb. Vet inte idag vad jag höll på med då men jag gick några småkurser och sånt som gjorde så jag fick ersättning. Var också dagmatte åt några hundar som kom hem till mig på dagarna. Där tjänade jag en slant också samtidigt som jag fick hålla på med mitt största intresse utan att skaffa någon egen. Men som sagt mådde jag lite sådär. Visste inte vad jag ville göra och trodde aldrig att jag skulle få jobb. Hade också olika problem runt omkring mig som gjorde att jag mådde sämre. En dag mådde jag så dåligt att jag beställde hem pizza via hemkörning och åt. Såklart i smyg innan min kille kom hem från jobbet. Jo jag började undra vad jag höll på med men jag orkade inte bry mig då. En annan gång gick jag på affären och köpte till tacos som jag lagade och åt jättemycket. Det hände att jag mådde så illa att ja.. jag kräktes upp det hela för att känna mig bättre. När jag idag ser tillbaka på det hela känns det som jag hade en aning bulimi men jag kan inte minnas att jag gjorde sådär för att jag tyckte jag var tjock. Eller jo visst ibland kan jag minnas att jag tyckte jag borde få upp allt så inte maten skulle sätta sig på magen. När jag sitter och skriver kommer jag på fler gånger jag kräktes upp maten, till exempel på en pizzeria efter jag ätit med några vänner. Kan jag ha förträngt allt av mig själv? Hade jag större problem än vad jag erkände för mig själv? Jag som bara var ledsen och ville känna mig glad för en stund.
Men visst gick jag till sist upp i vikt. All mat, godis och festande har satt sina spår. Det är en av anledningarna till att jag är här idag. Men idag mår jag bra. Riktigt bra om jag få be. Det är som om alla puzzelbitar har fallit på plats och jag är nöjd med min tillvaro. Visst.. skulle inte tacka nej till lite mera pengar och sånt men i överlad älskar jag mitt liv. Hur jag kommit ut ur den onda cirkeln vet jag inte. Det var inte genom någon psykolog som fick mig att inse. Jag tror jag bara har växt ifrån det på något sätt. Kan ibland komma på mig själv att tänka när jag är ensam "nu kan jag passa på att äta lite onyttigt" men då är jag inte sugen eller känner behov på samma sätt. Jag tänker att jag är ju glad även om jag inte äter. Det känns jävligt bra kan jag tala om!
Det här skulle jag egentligen inte skriva om men det kom bara ut. Lite orolig över att jag lämnat ut det här då jag aldrig riktigt berättat för mig själv men å andra sidan fick jag en mycket bättre bild av det hela och flera minnen kom upp som jag valt att glömma bort. Måste också få tilllägga att detta är inte allt varför jag idag väger lite mer. Jag är helt enkelt en sån person som älskar att laga mat, baka och såklart festa till det samtidigt som jag hatar att träna. Säger mycket. ;)
Nej god natt på er alla. Nu är jag i alla fall inte lika irriterad längre. Bara glad att jag är den jag är idag.
Puss Puss från Suss!
Rysningar!
Kan ni också höra en låt från förr och få en känsla? Jag hörde precis "roxette- spending my time" på lugna favoriter och fick en klump i magen samt tårar i ögonen. Weird! Får upp tankar på händelser från förr och det känns fortfarande i hjärtat om man blir påmind. Nej vi ska inte gå in på vad för jag har lämnat allt för länge sen men jag blev bara så nostalgisk på ett dåligt sätt.
Ska också berätta att jag älskar mitt liv just nu. Skulle aldrig byta bort det mot något annat. Har underbar pojkvän, underbaraste vännerna och roligt nästan (förutom när jag ska kliva upp till jobbet) jämt. Att jag är på väg till en bättre vikt och kropp känns också bra. Det kommer öka mitt självförtroende och bara föra med sig positiva saker. Jag kan göra allt jag vill, och det ska jag också göra! <3
Ska också berätta att jag älskar mitt liv just nu. Skulle aldrig byta bort det mot något annat. Har underbar pojkvän, underbaraste vännerna och roligt nästan (förutom när jag ska kliva upp till jobbet) jämt. Att jag är på väg till en bättre vikt och kropp känns också bra. Det kommer öka mitt självförtroende och bara föra med sig positiva saker. Jag kan göra allt jag vill, och det ska jag också göra! <3
Snälla liemannen, kom och ta mig med!
En ledsen dag. Vet inte på vad men jag är ledsen. Och trött.
Jobbat 7-15 men kom aldrig igång. Otroligt trött och orkeslös. När jag kom hem deckade jag på soffan i två timmar. Är lika trött än. Har ätit risbräck (egengjort julgodis) efter maten i hopp om lite energi eller livsglädje men fick bara dåligt samvete. Känns som om jag har tappat allt och gått tillbaka till gamla vanor. Igår kväll skrev jag in vad jag skulle äta till frukost, lunch samt middag så jag fick in rätt antal pp. Tänkte att jag skulle vara duktig till helgen men sen fanns det en chokladask på jobbet samt dessa julgodisar hemma... Inte för att det sista är så dåligt men ändå. FAN på allt. Vart har det där positiva tänket och inre energin tagit vägen? Kan jag ha gått miste om det bara för att det varit jul och jag släppt efter?
Allt känns långt borta och jag vill gå och dö ikväll men jag ska ta ett bad i stället. Tror det är bäst att min pojkvän följer med i badet så jag inte dränker mig själv. Nej men skämt och sido. Det KAN vara så att jag har den där jobbiga tjejveckan också. Mycket KAN bero på det och det är därför jag känner mig pluffsig och gråter till lugna favoriters alla låtar.
Nästa vecka är ett nytt år och då brukar man ju börja om på nytt. Eller hur? :)
Jobbat 7-15 men kom aldrig igång. Otroligt trött och orkeslös. När jag kom hem deckade jag på soffan i två timmar. Är lika trött än. Har ätit risbräck (egengjort julgodis) efter maten i hopp om lite energi eller livsglädje men fick bara dåligt samvete. Känns som om jag har tappat allt och gått tillbaka till gamla vanor. Igår kväll skrev jag in vad jag skulle äta till frukost, lunch samt middag så jag fick in rätt antal pp. Tänkte att jag skulle vara duktig till helgen men sen fanns det en chokladask på jobbet samt dessa julgodisar hemma... Inte för att det sista är så dåligt men ändå. FAN på allt. Vart har det där positiva tänket och inre energin tagit vägen? Kan jag ha gått miste om det bara för att det varit jul och jag släppt efter?
Allt känns långt borta och jag vill gå och dö ikväll men jag ska ta ett bad i stället. Tror det är bäst att min pojkvän följer med i badet så jag inte dränker mig själv. Nej men skämt och sido. Det KAN vara så att jag har den där jobbiga tjejveckan också. Mycket KAN bero på det och det är därför jag känner mig pluffsig och gråter till lugna favoriters alla låtar.
Nästa vecka är ett nytt år och då brukar man ju börja om på nytt. Eller hur? :)
Ord som värmer!
Efter en kväll på jobbet är jag äntligen hemma. Drog av mig mina blöta stumpor och satte på tofflorna, tände ljus och satte på lugna favoriter för lite lugn stämning. Höll på att börja gråta av glädje då jag märkte att jag fått nya komentarer här på bloggen. Blir så rörd och lycklig när ni skriver så fina saker till mig. Alla orden satt som perfekt nu! Vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka alla som satt sina ord på min sida. Utan er hade jag förmodligen gett upp min kamp för länge sen. Tack så mycket och all kärlek till er!
Visste du att...
... fläskfilè är magrare kött än kycklingfilè.
... 3 dl fruktyogurt 2% är 7pp, 1 points mindre än cheeseburgare som är 8pp.
... för att göra av med 150g chips behövs mer än 4 timmars arobics-träning(medelintensivt) eller 100 minuter högintensiv träning på crosstrainer.
... man kan få hungerkänslor när man är törstig också. Nästa gång du känner av hunger, fundera över om du har druckit för lite under dagen innan du stoppar i dig mat.
... 3 dl fruktyogurt 2% är 7pp, 1 points mindre än cheeseburgare som är 8pp.
... för att göra av med 150g chips behövs mer än 4 timmars arobics-träning(medelintensivt) eller 100 minuter högintensiv träning på crosstrainer.
... man kan få hungerkänslor när man är törstig också. Nästa gång du känner av hunger, fundera över om du har druckit för lite under dagen innan du stoppar i dig mat.
När du känner dig som svagast, kan du vara starkast!
Hungrig och orkeslös efter jobbet. Vad kan man äta då? Mcdonald`s? :) Nä men seriöst jag måste få i mig något snart. Orkar inte laga till något. Har ingenting som går tillräckligt snabbt och lätt. Köttfärs i frysen. Kyckling i frysen. Korv i frysen. Hatar frysen! Hade jag varit mig själv för 8 veckor sen så hade jag beställt hem pizza eller ätit upp lussebullarna som fortfarande ligger orörda sen 2 veckor tillbaka.
Det här är en fälla som många trillar i. Man är för hungrig och trött och tänker "bara för den här gången". Det är nu man har chansen att ta ett stort steg fram till det nya livet och inte förstöra allt och ta flera steg bakåt. Det är nu, när man är som svagast man ska sträcka på sig och kämpa vidare. Det är nu man ska ta tag i dom vardagliga problemen som gjort att man blivit stor. Jag tänker vara stolt ikväll eftersom jag VALDE att gå en annan riktning. Gör det du också!
Okej. Vart kom allt det där ifrån? Här satt jag och skrev några klagande ord... som blev till ett pepptalk-inlägg. Nu måste jag verkligen ha mat i magen innan någon skriver in mig. ;)
Det här är en fälla som många trillar i. Man är för hungrig och trött och tänker "bara för den här gången". Det är nu man har chansen att ta ett stort steg fram till det nya livet och inte förstöra allt och ta flera steg bakåt. Det är nu, när man är som svagast man ska sträcka på sig och kämpa vidare. Det är nu man ska ta tag i dom vardagliga problemen som gjort att man blivit stor. Jag tänker vara stolt ikväll eftersom jag VALDE att gå en annan riktning. Gör det du också!
Okej. Vart kom allt det där ifrån? Här satt jag och skrev några klagande ord... som blev till ett pepptalk-inlägg. Nu måste jag verkligen ha mat i magen innan någon skriver in mig. ;)
Oroliga tankar i natten
Sitter uppe än trots klockan är halv tre. Är lite otålig ang min viktnedgång. Vill att det ska gå snabt. Vill att det ska vara klart. Vill komma i form NU. Är också orolig för nästa vägning. Har jag gått ner? Eller har vikten stått stilla denna vecka också? Mycket som far runt i mitt huvud just nu.
Är också rädd för att jag är så öppen med allt det här. Tänk om jag misslyckas? Tänk om jag tappar orken och förblir tjock? Vilken loser lixom..
Har ett tydligt mål. Att gå ner 13 kilo på ett halvår. Då har jag lyckats gå ner 15 kilo sammanlagt. Siffror jag inte vågar drömma om än men bara SKA nå. Om ett halvår, i slutet av maj kommer det hända en jätterolig sak och då ska jag fira för att jag gjort det till verklighet. Vad jag ska göra berättar jag imorgon då det är fastställt.
Nej måste försöka sova lite nu så jag orkar kliva upp i tid imorgon och träna. För jag har bara tränat en gång denna vecka och lovade mig själv två gånger. God natt och sov så gott! <3
Är också rädd för att jag är så öppen med allt det här. Tänk om jag misslyckas? Tänk om jag tappar orken och förblir tjock? Vilken loser lixom..
Har ett tydligt mål. Att gå ner 13 kilo på ett halvår. Då har jag lyckats gå ner 15 kilo sammanlagt. Siffror jag inte vågar drömma om än men bara SKA nå. Om ett halvår, i slutet av maj kommer det hända en jätterolig sak och då ska jag fira för att jag gjort det till verklighet. Vad jag ska göra berättar jag imorgon då det är fastställt.
Nej måste försöka sova lite nu så jag orkar kliva upp i tid imorgon och träna. För jag har bara tränat en gång denna vecka och lovade mig själv två gånger. God natt och sov så gott! <3
Att strukturera upp en dröm
Känner att det är dax att ta upp mitt intresse och dröm igen. Har kollat på lite kurser och skolor via nätet. Hittat lite distanskurser som jag tror skulle passa mig så jag får pröva på innan jag gör något seriöst av allt. Vad det är? Det tänker jag inte berätta här. Men det är något som jag alltid av någon anledning älskat. Och det är något som ingen någonsin skulle kunna tro om mig. Tror jag i alla fall.
Vet inte varför jag inte pratar om det här med någon. För det första är jag nog ganska sluten som person och säger ogärna personliga saker rätt ut. Sen är jag rädd att folk ska dömma mig. Det är lite halvtöntigt och absolut ingenting man ska räkna med att man kan bli bara sådär. I alla fall kommer jag aldrig bli det på riktigt. Mer ha det som ett intresse.
Är det någon annan där ute som har en dröm som nästan ingen vet om? Något ni alltid velat gjort men avstått för att ni är för rädda?
Jag har lärt mig att man ska svara på tre frågor när det är någonting man gärna vill ha eller göra. För någonstans måste man strukturera upp det. Även en dröm.
VAD? Vad är det man längtar efter och vill ha/göra? Jag vill bli .........
HUR? Hur ska man bli det? I mitt fall är det ingenting man kan bli efter man gått en skola men det hjälper om man går kurser och lär sig mer om det så man utvecklas. Jag har hittat en sida med gratis föreläsningar via datorn som man kan kolla på. Där tänker jag börja.
NÄR? När ska man ta första steget? Jag har planerat in att sätta mig och kolla på minst en föreläsning denna vecka som kommer.
Sista frågan är nog viktigast. Man måste sätta en deadline så man verkligen gör någonting åt saken. Det hjälper inte att skjuta upp saker. Drömmen kommer inte av sig själv!
Vet inte varför jag inte pratar om det här med någon. För det första är jag nog ganska sluten som person och säger ogärna personliga saker rätt ut. Sen är jag rädd att folk ska dömma mig. Det är lite halvtöntigt och absolut ingenting man ska räkna med att man kan bli bara sådär. I alla fall kommer jag aldrig bli det på riktigt. Mer ha det som ett intresse.
Är det någon annan där ute som har en dröm som nästan ingen vet om? Något ni alltid velat gjort men avstått för att ni är för rädda?
Jag har lärt mig att man ska svara på tre frågor när det är någonting man gärna vill ha eller göra. För någonstans måste man strukturera upp det. Även en dröm.
VAD? Vad är det man längtar efter och vill ha/göra? Jag vill bli .........
HUR? Hur ska man bli det? I mitt fall är det ingenting man kan bli efter man gått en skola men det hjälper om man går kurser och lär sig mer om det så man utvecklas. Jag har hittat en sida med gratis föreläsningar via datorn som man kan kolla på. Där tänker jag börja.
NÄR? När ska man ta första steget? Jag har planerat in att sätta mig och kolla på minst en föreläsning denna vecka som kommer.
Sista frågan är nog viktigast. Man måste sätta en deadline så man verkligen gör någonting åt saken. Det hjälper inte att skjuta upp saker. Drömmen kommer inte av sig själv!
Kvällsfunderingar
Lördagen tycks inte bjuda på mer. Kollat på lite Gossip Girl, surfat runt och allmänt varit seg. Har en känsla i magen som inte försvinner också. Den har suttit där hela dagen. Varit lite allmänt trött och less, undrat om det inte finns något mer. Tror jag för det första tänker på arbete. Visst, jag gillar mitt jobb. Fina abetskamrater och bra schema. Men hur är det med utvecklingen? Vad vill jag uppnå? Har alltid velat göra något galet som att sälja allt, flytta iväg ett tag och plugga något helt idiotiskt. Lära mig att vara självständig och hitta mig själv. Tror alla skulle behöva det. Som ett uppvaknande, typ. Våga chansa, misslyckas och flytta hem med tusen erfarenheter rikare. Men jag är feg. Mycket feg. Sen så har jag det underbart här med pojkvän och vovve. Det är inte bara att lämna.
Finns det fler som tänkt samma tankar då och då? Är jag dum och bortskämd som inte är tacksam över ett bra jobb, fin lägenhet, underbar kille och trygghet? Vad mer kan man önska sig lixom?
Finns det fler som tänkt samma tankar då och då? Är jag dum och bortskämd som inte är tacksam över ett bra jobb, fin lägenhet, underbar kille och trygghet? Vad mer kan man önska sig lixom?
