Sitter vaken i natten och funderar på det ena och det andra. Har länge velat skriva av mig men ej kunnat. Dels för att jag inte vetat vad jag ska skriva och sen för att jag tycker det är jobbigt med frågor som kommer automatiskt. Men nu, ikväll ska jag berätta för er vad som har hänt i mitt liv den senaste tiden.
För att besvara frågan kort och gott.. jag och min pojkvän sedan 7,5 år tillbaka är inte längre tillsammans. Dock har det inte hänt helt plötsligt utan utvecklats under lång tid innan vi tog beslutet. Vi har lixom glidit isär och vill mer och mer olika saker här i livet. Samtidigt har det blivit mer "kompis" av oss ur min synvinkel. Så i böjan av maj tog vi beslutet. Talade inte med någon först utan det har kommit smygandes. Värst var det när vi berättade för mina och hans föräldrar. Ångest. Det gör fortfarande ont i hjärtat och jag börjar gråta när jag tänker på hans underbara familj och släkt som blivit som min egen under åren. Kan inte beskriva nog hur fina människorna är och dom kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Ren förebild hur jag själv vill ha det när jag skaffar mig familj i framtiden. Som ni förstår så är detta en stor bit som kapats bort från mitt liv och jag hatar det. Men samtidigt måste det ske. Jag behöver vara ensam och fundera på vad jag vill göra med mitt liv, lära mig att ta hand om mig själv och inte alltid ha någon som bär upp mig. För jag har faktist bara varit singel 3 månader sen jag var 13 år gammal. Hade ett långt förhållande innan jag träffade Salle. Vet i dagsläget inte hur allt kommer bli men tar en dag i taget. Största problemet som håller mig vaken om natten är våran hund, Douglas. Om Salle flyttar från staden som han troligen kommer göra pga jobb, vad händer med Douglas? Ja självklart kan jag ta hand om honom själv. Men han behöver komma på hunddagis eller liknande eftersom jag jobbar så långa timmar. Han är inte heller van vid att lämnas ensam så länge. Alt att jag hittar en lägenhet nära jobbet så jag kan ta ut honom på rasten. Jaja allt löser sig, bara han är lycklig så är jag nöjd.
För att besvara lite frågor. När jag kom hem från Turkiet var jag iväg och kollade på diverse lägenheter jag tänkte hyra i andra hand under sommaren. Men ingen var bra och hyrorna var höga. Dom flesta ville inte heller att en hund skulle få vara där så det blev ingen. Kom överens med Salle att jag fick sova på soffan så länge. Smart val då båda vi behöver spara pengar och inte lägga ut allt på dyra hyror. Och det fungerar faktist. Trots det som har hänt så är vi vänner. Det glädjer mig. Men från och med nästa vecka kommer jag att bosätta mig i mammas lägenhet i ca fyra veckor då dom far på semester. Betalar fortfarande hyran hos Salle då alla mina saker är kvar men sover hos mamma. Efter det vet jag faktist inte vad som händer. Har förhoppningsvis hittat en egen lya.
Livet kan verkligen vända men jag vet att allt kommer bli bra och att alla bitat kommer falla på plats. Ångrar ingenting jag gjort med Salle. Vi har haft jätteroligt och han är världens underbaraste kille som alltid har funnits där för mig. Har vetskapen om att jag kanske aldrig kommer få en sån bra kille igen och kanske ångrar mig men jag är tvungen att ta chansen, både för hans och min skull. Den som lever får se..
Nu ska jag försöka sluta vara så sentimental och gå till sängs. En ny vecka följt av möjligheter väntar imorgon. Det får vi inte missa.
God natt!
