Nytt år, nya möjligheter!

Nu är jag hemma, nyduschad och nyäten. OCH jag gick på passet! Ni skulle hört mina klagan hela vägen in i lokalen. Att min träningsvän Theres orkade med mig är ett under. Ja jag hade till och med ont i magen när killen som är värtsa kampsportaren kom in och började prata. Men sidär, jag klarade av hela passet i min takt förstås utan problem. Jag kämpade och svettades in i det sista. Det var upp och ner på stepbräda, ut med benet alà karatekid, ner på golvet och köra magen, upp på brädan och hoppa på ett ben, hoppa ner från brädan med fötterna  varsin sida av brädan, lite rumpa, lite planka och slutligen karatekid supersnabt sista låten. Ho! Ha!

Han var inte på mig en ända gång. Kom bara fram en gång och sa att jag var jätteduktig sam kämpade bra. Eftersom han förklarade vad som skulle ske innan varje låt började hann man dricka vatten och vila lite innan nästa övning började. Det tyckte jag var bäst för då kunde man återhämta sig och köra hårt igen.

Slutliga betydet: Magont innan passet var överdrivet. Killen var snäll men kunde skrika till så vi jobbade hårdare och det var bra. Ja jag kommer också troligast gå på ett MRL-pass igen då det var lite roligare än pump. Lite mer blandning av flås och muskelträning. Sen var det inte så mycket kordination som man måste hålla reda på samt att han visade noga hur man gjorde varje övning innan.

Nu kan jag inte skriva mer för armarna orkar inte skriva rätt. Har fått suddat tusen gånger under det här inlägget. Men nöjd är jag. Jag gjorde det!